Att at en utflykt till verkligheten, verkligen.

Att säga hejdå känns overkligt. Det känns som: "vi ses nästa vecka!" när det egentligen betyder: "vi ses om ett år eller så!". Som sagt, overkligt. Hejdå är ett ord som faktiskt inte passar in i sammanhanget, samtidigt som adjö känns lite väl... dramatiskt? Oavsett vilket är det just hejdå och lycka till jag hör för det mesta i dessa dagar. Ganska psykiskt påfrestande. Just nu känns det bara som att jag vill iväg för att kunna komma tillbaka till leenden och inte tårar. Men som sagt, jag kommer ju tillbaka! Jag tar ju, som sagt bara, en liten verklighetsutflykt. Till en annan verklighet, eller så. En aning varmare verklighet, dessutom

7 dagar kvar. Sedan Fri fot!

Ordskit, eller skit i orden

Jag har ju egentligen aldrig påstått att jag är någon bloggare, aldrig sagt att jag har disciplin och egentligen aldrig lovat någon att skriva på en sida där man egentligen ger blotta fan i vad som står. Eller så driver nyfikenheten över någons låtsasliv en så långt att men nästan tvunget måste läsa fåniga inlägg om tillrättalagda liv. Äsch, jag vet inte. Det kändes i alla fall skönt att skriva av sig lite, att känna lite och egentligen mest ordbajsa officiellt. Det känns, det gör det. Just nu är jag kattallergisk och känner en krypande resfeber. Jag reser till Australien om åtta dagar. HEJ!