Bitterfitta.
Jotack, jag vet.
När jag väl förlikat mig med tanken att sitta hemma så släppte min självömkan så nu är jag iallafall lite mindre deprimerad. Jag kan ju tillägga att jag såg en film om en kille med cancer också. Fick gråtit lite. Dessutom ringde min framtida resesambo och bara undrade hur jag mådde. Världens bästa brud. Ja-a.
Eftersom det inte hjälper ett dugg så säger jag bara exakt vad jag känner om allt, för allt, med allt just nu:

J*VLA SKIT

Frånvaro.


Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.
Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.
Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.Kent.

Nedan visas anledningen till en längre frånvaro. Slutproduktion. Jag kan inte mer än säga det igen: jag har lyckats hamna i en klass med 24 andra fantastiskt duktiga, roliga, fina och härliga människor. Vad säger man? Tack?









Himlen lär inte hålla det emot dig baby.

Jag hinner inte riktigt med mitt internetliv eftersom mitt "riktiga" liv tar överhanden.
Sceniskaprojekt - slutprojekt
Stundande student
Det känns som det räcker. Jag går i skolan 07.50 till 17.00. Är borta från hemmet ca 13 timmar varje dygn. Jag blir trött. Hej å hå! Fruktansvärt osammanhängande tjej bakom skärmen. Hejhej!


Jag har beställt studentklänning, iallafall ett litet steg framåt.
Kling.es är en hemsida som varmt rekommenderas. Jag blir kär varenda gång jag hamnar på den sidan. Och, det blev en prickig klänning, jag är alldeles för prickig för att vara helvit.