Bitterfitta.
Jotack, jag vet.
När jag väl förlikat mig med tanken att sitta hemma så släppte min självömkan så nu är jag iallafall lite mindre deprimerad. Jag kan ju tillägga att jag såg en film om en kille med cancer också. Fick gråtit lite. Dessutom ringde min framtida resesambo och bara undrade hur jag mådde. Världens bästa brud. Ja-a.