Jag älskar ingen alls, sånt där är slöseri med tid. Men då slösar vi bort våra liv.

Med känslan att ingen läser den här mer än jag själv så måste jag erkänna att det känns  lite bra, varför inte bara göra något för sig själv för en gångs skull?

Idag har jag bestämt och ordentligt struntat i att plugga vilket förmodligen kommer få jobbiga konsekvenser imorgon, men vafan liksom? Jag har varken ork eller lust att lära mig så mycket mer. Just nu hägrar framtiden lite för väl. Sjukt att ens kunna skriva de orden och inse att det är min framtid jag syftar på. Så, i min påstådda ensamhet, som inte existerar, försöker jag ta itu med mitt liv på bästa möjliga sätt. Just nu är det Håkan Hellström och min fantasi som klipper och klistrar ihop min lycka. Låter det flummigt?